Lilla Almedalen – du ska inte behöva åka till Visby för att prata politik

Lilla Almedalen – du ska inte behöva åka till Visby för att prata politik

I söndags drog Almedalsveckan i Visby igång. Syftet med veckan är gott; att genom demokrati och öppenhet ge alla som vill debattera samhällsfrågor möjlighet att göra detta. Alla är välkomna och ordet är fritt, enligt Almedalsveckans hemsida. Men de flesta har varken råd eller möjlighet att vara där. Politiker, lobbyister och intresseorganisationer dominerar. 

”Almedalsveckan har alltmer kommit att urarta till ett lobbyistjippo som enbart gynnar de resursstarka som har råd att göra sin röster hörda. Var ligger det demokratiska i det?”, säger Annika Lillemets, riksdagsledamot för Miljöpartiet de gröna.

Det politiska samtalet behöver föras i hela samhället. Därför kommer Annika Lillemets att under den kommande veckan åka runt i Östergötland för att prata politik med dem som vill, men inte är i Almedalen.

Så skrev vi i pressinbjudan till den lokala Almedalsturnén vi nu gör i Östergötland. Som riksdagsledamot vill jag lyssna på fler röster än de som har mest resurser att göra sig hörda.

Tillsammans med gröna vänner har jag varit  i Linköping och fortsätter turnén enligt schema nedan. Jag ser fram emot fler intressanta samtal med alla som vill, kanske ses vi?

 

Torsdag den 3 juli Norrköping

Plats: S:t Persgatan mellan Spiralen och Spiralen

Tid: från ca kl 10:30 till ca 14:30

 

Fredag den 4 juli Vadstena

Plats: I anslutning till Gyllene Skräp-festivalen vid slottet.

TId: från ca 10:30 och framåt

 

Lördag den 4 juli Linköping

Plats: Skäggetorps centrum

Tid: från ca 14:00

Det här inlägget postades under , . Kommentera

Om sextimmarsdag i ETC

ETC har publicerat flera artiklar om sextimmarsdag och jag var en av dem som fick svara på hur jag ser på sänkt arbetstid. Självklart är jag för! Det handlar inte bara om fördelning av arbetstid utan om fördelning av ekonomiska resurser och därmed makt.

Vad gäller frågan om miljöaspekten av att växla in framtida löneökningar i fri tid är det inte bara bra utan nödvändigt. Det är ohållbart med en ekonomi byggd på ständigt ökad tillväxt som kräver ökat lönearbete och ökad ­konsumtion när den totala förbrukningen av naturresurser redan är för stor. Frågan som borde ställas är; hur många jobb tål jorden? Och hur ska dessa fördelas? Vi har allt att vinna på en mer rättvis fördelning av arbete, fri tid och konsumtionsutrymme.

Det här inlägget postades under , . Kommentera

Fredsdepartement

Trots att kalla kriget upphört och antalet krig och konflikter i världen stadigt minskar så fortsätter rustningskostnaderna att skena. För att bryta denna onda spiral behövs mer av förebyggande fredsarbete och nya verktyg. Ett sådant verktyg skulle kunna vara ett fredsdepartement, som några av oss gröna riksdagsledamöter har motionerat om att inrätta. Här skriver Valter Mutt och jag i Fria Tidningen om detta.

Det här inlägget postades under . Kommentera

Återanvänd kandidatpresentation

2011 kandiderade jag till att bli språkrör. Den presentation jag då skrev, är i allt väsentligt fortfarande aktuell. Dessa är de utgångspunkter jag har haft och kommer att ha i mitt fortsatta politiska arbete, om jag får förtroendet, ännu en period i riksdagen.

Här är den, i sin helhet:

I en tid av växande sociala klyftor och ekologiska utmaningar behöver vårt samhälle ändra färdriktning. Ska vi klara att minska klimatpåverkan så mycket som krävs enligt världens klimatforskare, rädda vår biologiska mångfald, och därtill bygga ett samhälle snarare än ett särhälle behövs en radikal förändring av mål och prioriteringar. Vi behöver dela mer rättvist på arbete, tillgångar och makt. Miljö, fred samt människors hälsa och lycka nu, och i framtiden, måste värderas högre än vinstutdelning till aktieägarna i storbolag. En deltagande och mer demokratiserad ekonomi inom naturens ramar är möjlig, önskvärd och nödvändig.

Fattigdom, miljöförstöring och maktlöshet kan hejdas. Det är inte resurser som saknas utan politisk fantasi, vilja och mod. Allt det har vi gröna. Vi är inte längre låsta av en polariserad och passiviserande blockpolitik. Vi är fria att på allvar ta oss an vår historiska uppgift: att våga utmana föråldrade tankemönster och strukturer, och finna lösningar för framtiden. Gårdagens politiska rörelser underskattar oss människor genom att ensidigt vädja till våra egoistiska sidor. Men vi människor är i grunden solidariska och vill ta ansvar för varandra och framtiden. Ett grönt parti har ett särskilt ansvar för att fylla tomrummet i den politiska debatten, att föra ett offentligt samtal om vad som kommer efter konsumtions- och tillväxtsamhället. Istället för att, mot bättre vetande, fortsätta en destruktiv jakt på ekonomisk och materiell tillväxt långt utöver vad jorden och människorna tål, måste vi ställa oss frågan: hur gör vi istället? Det finns gröna svar bortom den traditionella vänster-högerskalans snäva verklighetsbild.

Som civilingenjör är jag teknikoptimist – men också teknikrealist. Utveckling av smart energi- och miljöteknik är nödvändig, men det behövs även ändrade normer och mål. Det krävs såväl grön teknik som sociala innovationer för att utveckla ett rättvist, demokratiskt och uthålligt samhälle. Ett samhälle där människor i första hand betraktas som individer och inte främst som arbetskraft i en produktionsordning eller stereotyper i en könsmaktsordning. Export av miljöteknik istället för vapen. Icke-våld istället för militarism. Rättvis handel istället för rovdrift på människor och miljö i fattiga länder. Solidaritet med djuren istället för djurplågeri i industriell uppfödning. Lokala företag istället för allt färre och större koncerner. Demokratisering istället för utförsäljning av gemensamma tillgångar. Större frihet för individer istället för större frihet för anonyma marknadsaktörer. Ökat inflytande för anställda och elever, sjuka och äldre, istället för vinstutdelning till vård- och skolkoncernernas ägare.

Min mamma var en av dem som tvingades fly när Estland invaderades av Sovjetunionen. Vad min släkt i likhet med så många andra människor, både de som lyckades fly och de som blev kvar, fick genomlida, har påverkat mig starkt. Jag avskyr förtryck, oavsett vilka krafter som utövar det, liksom orättvisor och maktkoncentration.

Förnybar energi öppnar för en revolutionerande decentralisering av världsekonomin. Vind och sol är gratis och ofarlig energiråvara som finns att tillgå över hela jorden. Förnybar energiproduktion kan bedrivas småskaligt, enkelt och billigt och förutsätter inte den anhopning av ekonomisk och politisk makt som kärnkrafts – och fossilsamhället kräver.

Vi har redan många verktyg för att vända dagens ohållbara utveckling. Vi kan exempelvis investera vårt pensionskapital i gröna teknologier istället för i gårdagsteknik. Vi kan ge kommunala och privata företag likvärdiga villkor, så de alla fullt ut kan bidra till miljöteknikutveckling. Offentlig upphandling kan positivt särbehandla företag som uppfyller krav på bra arbetsmiljö och miljövänliga produktionsmetoder. Vi kan återupprätta det lokala bankväsende som våra sparbanker en gång utgjorde. Vi kan ge våra kommuner juridiska och ekonomiska förutsättningar att ta över delar av det internationella klimatsamarbetet. Om vi höjer blicken finner vi många goda exempel, inte minst från andra länder.

Det är ohållbart att klamra sig fast vid föreställningen att det krävs ständigt mer lönearbete och mer konsumtion att beskatta, för att finansiera samhällsservice som utbildning och sjukvård. Jag vill att Miljöpartiet driver på för att utveckla andra, hållbara former för finansiering som skatt på finansiella transaktioner, skatt på energi, miljöpåverkan och att de som utnyttjar gemensamma tillgångar betalar för sig.

En ekonomi byggd på ständigt ökad tillväxt och ökad konsumtion, när vi redan förbrukar för mycket naturresurser, är ohållbar. Överkonsumtion är vårt största miljöproblem. Ekonomisk utveckling måste av miljöskäl innebära mer fri tid snarare än ökad materiell konsumtion i redan rika länder. Hur vi fördelar lönearbetet handlar om människosyn och vilket samhälle vi vill ha. Ur grön synvinkel är människan så mycket mer än en kugge i produktionen och otillfredsställd konsument, så mycket större än ett anställningsnummer och kundnummer. Lönearbetet är bara en del av arbetet och arbetet är bara en del av livet.

Jag vill att Miljöpartiet på allvar utmanar den enfaldiga arbetslinjen. Jag är i likhet med exempelvis professor Tim Jackson och den brittiska hållbarhetskommissionen, övertygad om att sänkt normalarbetstid är en nödvändig nyckel till ett ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbart samhälle. En jämnare fördelning av lönearbetet, kombinerad med fördelningspolitik så att lågavlönade inte missgynnas, är eftersträvansvärd. Både fattiga och rika vinner på minskade klyftor. Det visas i boken Jämlikhetsanden, som bygger på omfattande statistik om medicinska och sociala problem i 21 rika länder. Sänkt arbetstid ger bättre livskvalitet både för dem som behöver jobba mindre och dem som har svårt att komma in på arbetsmarknaden.

Miljöpartiet får inte bli ett parti endast för en välmående medelklass. Vi ska ta solidariteten med fattiga och svaga på allvar. Jag vill företräda ett parti som vågar vädja till medelklassens solidariska sidor istället för att, lika fegt som felaktigt, utgå från att den uteslutande består av materialistiska egoister. Det behövs en fördelningspolitik som befriar alla från frätande oro för försörjningen.  Det krävs omedelbara insatser för att modernisera socialförsäkringssystemen i Sverige, så att ingen faller mellan stolarna och ge olika familjetyper mer rättvisa ekonomiska villkor. Därutöver behövs mer genomgripande förändringar och en prestigelös debatt om hur vi på längre sikt ska fördela arbete, pengar och makt på ett rättvist och hållbart sätt. Tanken att alla har rätt till gemensamma tillgångar lyfts till och med av EU-parlamentet som uppmanar medlemsländerna att inleda försök med klokt utformad basinkomst.

Politikens hantverk och vardag har jag fått lära mig i kommunpolitiken. Där har jag också fått lära mig att inte tappa fokus på målet när man tar de små stegen framåt. Vi måste tala om vart vi vill, annars kommer vi aldrig dit. Långsiktig politik som ger verklig och varaktig förändring handlar om att påverka människors värderingar. Jag har saknat detta hos mitt parti de senaste åren. Formell makt är inte ett mål i sig. Jag vill att vi i Miljöpartiet vågar tala klarspråk och fortsätter att bilda opinion för gröna frågor även i motvind och i samarbeten och kompromisser med andra. Då blir partiet en stark kraft för verklig förändring.

Jag kan inte tänka mig ett mer spännande och utmanande uppdrag än att som språkrör få företräda medlemmarna och det som vi slagit fast i gällande partiprogram och kongressbeslut. Vi måste ta tillvara medlemmarnas olika kunskaper, insikter och åsiktskillnader. Då kan vi tillsammans forma ny politik och driva dagspolitik utifrån de gröna grundvärderingar som vi måste vårda för att kunna finna lösningar på vår tids problem. Vi kan om vi vill.

 

Det här inlägget postades under , . Kommentera

Radikalisera klimatpolitiken nu och utmana tillväxtekonomin

En seriös diskussion om vilken politik som krävs för att tackla klimatkrisen och finna hållbara lösningar för framtiden är absolut nödvändig. Det krävs att vi vågar ifrågasätta rådande system, inte minst det ekonomiska. Ett forum för det är nätverket Steg 3 som jag är medlem i. För att ha en chans att klara att minska utsläppen av växthusgaser så mycket som krävs för att undvika de värsta följderna, krävs radikala minskningar och att dessa görs på ett solidariskt och rättvist sätt.

En intressant idé är den jag skrev om i ett tidigare inlägg, om att sätta ett tak för utsläppen av koldioxid, beskatta utsläppen rejält och ge tillbaka hela eller delar av intäkten till medborgarna. Se riksdagsmotion om hållbar och rättvis förvaltning av gemensamma resurser.  Idén har nu tagits upp i den amerikanska senaten igen i något annorlunda form av senatorerna Bernie Sanders och Barbara Boxer.

Givetvis krävs det många åtgärder för att styra om mot ett hållbart samhälle. Jag har tidigare skrivit om ytterligare några jag ser som mycket viktiga att undersöka närmare, som hållbara företagsformer och en hållbar finansiell infrastruktur. Det gäller även att utnyttja de resurser vi redan har på ett bättre sätt, till exempel våra pensionspengar i AP-fonderna och gemensamt ägda energibolag.

Skriv gärna under detta upprop om att radikalisera klimatpolitiken – nu  som jag är en av initiativtagarna till.

 

Det här inlägget postades under , , . Kommentera

Företagshälsovård åt alla

Här är MP:s reservation till förmån för min motion om företagshälsovård, tyvärr fick vi inte majoritet för den. Frågan är väldigt viktig för många och måste fortsätta drivas tills alla förvärvsarbetande verkligen har tillgång till företagshälsovård av god kvalitet. Ännu en fråga där överdriven och missriktad tro på marknadslösningar slagit fel, med svåra konsekvenser.

Ur riksdagens protokoll:

Statsbidraget till företagshälsovården drogs in 1993. Därefter har företagshälsovården väsentligen finansierats via avgifter från uppdragsgivarna. Denna förändring har försämrat förutsättningarna att bedriva en god verksamhet. I dag har endast två tredjedelar av svenska förvärvsarbetandetillgång till företagshälsovård, vilket innebär att en miljon arbetstagare står utan företagshälsovård.

Alla förvärvsarbetande ska ges tillgång till företagshälsovård av god kvalitet. Innehållet i företagshälsovården ska avgöras utifrån varje enskilt företags speciella behov. Utformningen av företagshälsovård kräver dock sakkunskap och kan inte uteslutande hanteras som en marknadsfråga. Företagshälsovården bör huvudsakligen finansieras med offentliga medel och på ett sätt som säkerställer att pengarna verkligen kommer de förvärvsarbetande till godo.

För att skapa stabilitet i organisationen kring företagshälsovården och för att öka integrationen mellan sjukvårdens olika aktörer i form av landsting och företagshälsovård, skulle företagshälsovården kunna integreras i respektive landstings organisation och finansiering. Detta skulle kunna skapa ett bättre samarbete mellan sjukvården och den förebyggande vården och därmed större effektivitet. För att kompensera landstingen för denna ökade verksamhet behöver ett system med statsbidrag utformas. En sådan förändring, inklusive finansiering, bör utredas. Mot bakgrund av detta föreslås att regeringen låter utreda hur alla förvärvsarbetande ska ges tillgång till företagshälsovård av god kvalitet.

Det här inlägget postades under . Kommentera

Återställ apoteksmarknaden

Det svenska apoteksmonopolet fungerade väl. Enligt exempelvis OECD var det ett av de bäst fungerande systemen i Europa. Ända har regeringen valt att avreglera. Privata och vinstdrivande bolag får sedan 2009 driva apotek och vissa receptfria läkemedel får säljas i dagligvaruhandeln.

Statskontoret har utvärderat avregleringen och funnit flera allvarliga problem. Apoteksanställda upplever att möjligheterna till kompetensutveckling har försämrats efter omregleringen, samt att de fått mindre tid att ge kunderna råd och stöd vid receptexpedition, vilket riskerar säkerheten. Det finns allvarliga brister vad gäller försäljning av receptfria läkemedel. Vidare talar mycket för att det tidigare statliga monopolet kommer att övergå i ett oligopol med en handfull privata koncerner samt Apoteket AB som alla har vinstmaximering som främsta mål.

Läs mer i riksdagsmotionen om att återställa apoteksmarknaden – apotekens uppdrag att se till att människor får rätt läkemedel när de behöver, och kunnig rådgivning, är alldeles för viktigt för att utsättas för ideologiskt betingade marknadsexperiment. Apoteken är en bokstavligt talat livsviktig infrastruktur.

 

Det här inlägget postades under , , . Kommentera

Använd de fibernät vi redan äger för bredbandsutbyggnad

Staten har ett stort ansvar för bredbandsutbyggnad, om detta skriver vi i den motion jag länkar till, även i denna om statens ansvar för ett robust digitalt samhälle.

De statliga fibernäten fibernäten är byggda och betalda med statliga anslag och bör självklart betraktas som en statlig tillgång som behövs för att uppfylla flera samhällsbehov, både kritiska och samhällsnyttiga. De statliga näten kan ses som en ryggrad i systemet. De är nödvändiga men inte tillräckliga för att bygga ut bredband i Sverige.  De är viktiga för att nå ut till orterna där sedan lokala nät kan byggas på, givet att byalag och kommuner får stöd både med pengar och koordinatorer, läs mer i motionen. De är också viktiga för att samhällsviktiga myndigheter och verksamheter ska kunna kommunicera säkert.

Karin Svensson Smith och jag reagerade därför i en artikel i Ny Teknik i april 2012 på Trafikverkets plan att sälja ut det statliga, rikstäckande och operatörsneutrala nät myndigheten har att förvalta. Jag har därefter ställt sammanlagt fem (om jag minns rätt) interpellationer,till infrastrukturministern, IT-ministern och försvarsministern, om statens innehav av fibernät, både hur det kan användas för att bygga ut bredband även där det inte är kommersiellt lönsamt, och ur säkerhets- och sårbarhetssynpunkt. Samhället blir alltmer beroende av IT för att fungera och därmed mer sårbart och det är viktigare än någonsin med en statligt kontrollerbart kommunikationsinfrastruktur. Att i det läget sälja ut statliga fibernät vore oförsvarligt. Läs mer i den senaste av mina interpellationer eller i den första.

Att inte ta ansvar för synergier i de statliga  fibernäten vore en politisk dumhet och självklart en ansvarslöshet som inte bör  förekomma i ett modernt samhälle och en väl fungerande demokrati.

Försäljningsplanerna drogs tillbaka redan under sommaren 2012 men först nu i höstens budgetproposition har regeringen föreslagit en utredning om samordning av de statliga fibernäten för att stödja bredbandsutbyggnad. Äntligen! Men mycket arbete återstår att göra innan vi kommit fram till ett läge där vi verkligen använder våra fibernät för bästa samhällsnytta.

 

 

Det här inlägget postades under , , , . Kommentera

Nya välfärdsmodeller – lär av Norge

Det finns intressanta sätt att bedriva gemensamma välfärdstjänster, som förtjänar att prövas och spridas i Sverige.

Några intressanta modeller lyfter jag och mina gröna riksdagskollegor Valter Mutt, Stina Bergström och Tina Ehn i en motion om nya välfärdsmodeller. Det behövs alternativ till dagens marknadslösningar där medborgare reduceras till kunder. Vård, skola och omsorg ska ses som gemensamma angelägenheter och medborgerliga rättigheter. Vi vill att människors delaktighet och egenmakt i välfärden ska stärkas genom decentralisering och ökat brukarinflytande. Vi vill även se ökat inflytande för personalen och att den idéburna sektorn stärks i rollen som viktig aktör inom välfärdsutvecklingen. På så sätt kan en verklig mångfald av alternativ till innehåll och utformning av olika välfärdstjänster göras möjlig.

I Sverige finns idéburet offentligt partnerskap och intraprenad. Från Norge kan vi lära av en modell som prövades mellan 2007 och 2010 i närmare en tredjedel av landets kommuner, ungefär lika många höger- som vänsterstyrda.  Konceptet kallas för Kvalitetskommuner och gick ut på att varje kommun som ville delta fick skapa ett lokalt samarbete med företrädare bland kommunpolitiker, kommunens tjänstemän och de anställda på skolor, dagis och äldreboenden. Syftet med var att öka kvalitet och effektiviteten samt att minska sjukfrånvaron hos personalen.

Programmet har utvärderats av tre olika norska institut med goda resultat. Många kommuner har uppnått en förbättrad kvalitet och tydligast resultat ses i de kommuner som har deltagit längst och där de anställda har fått stort inflytande. Vidare har sjukfrånvaron stabiliserats i kvalitetskommunerna medan den tvärtom har stigit i övriga kommuner liksom i samhället i stort. Många kommuner har valt att arbeta vidare enligt dessa principer efter att projektet avslutades.

Receptet på en bättre och friskare kommunal service har alltså varit mer medbestämmande utan vare sig konkurrensutsättning eller privata vinster.

Tillsammans med bland andra Valter Mutt, Carl Schlyter och Miljöpartiets gruppledare i Linköping Nils Hillerbrand har jag flera gånger sedan 2007 besökt norska kvalitetskommuner, departement, forskare och fackförbund. Under min tid som gruppledare i Linköping drev jag på för att kommunen, som gått mycket långt i att konkurrensutsätta verksamhet, skulle pröva kvalitetskommunmetodiken. Nu har Nils tagit över. Vi har också bjudit in företrädare för en norsk kvalitetskommun och fackföreträdare till partiets senaste kongress och även till ett riksdagsseminarium som vi höll tillsammans med Gustav Fridolin.

Jag hoppas trenden sprider sig till svenska kommuner och landsting. Decentralisering och inflytande för dem som arbetar i verksamheten och medborgarna som behöver tjänsterna, har alla möjligheter att bli ett framgångsrecept i Sverige likaväl som i vårt grannland.

Det här inlägget postades under , , . Kommentera

Vinst i välfärden

Äntligen! Miljöpartiets kongress 2013 satte ner foten och gav ett klart besked i frågan om vinst i välfärden. Vår nya partilinje är tydlig.

I det nya partiprogram som kongressen slås fast bland annat att ”Syftet med verksamheten ska inte vara att dela ut vinst, vilket också ska framgå av stadgar eller bolagsordning. Eventuell vinst ska återinvesteras i verksamheten. Upplägg som innebär för hög skuldsättning eller orimligt höga ränteutbetalningar, eventuellt också via så kallade skatteparadis, ska stoppas.”

Den partimotion som riksdagsgruppen lämnade in i höstas bygger på partiprogrammet, bland annat följande viktiga ställningstagande ”Välfärdens verksamheter får inte hanteras som vilken marknad som helst. Vi är inte konsumenter i förhållande till välfärden, vi är medborgare. Miljöpartiet anser att kommersialiseringen av välfärden motverkar den mångfald som var avsikten med reformerna. Vi vill därför få bort de kommersiellt inriktade aktörerna och i stället främja idéburna verksamheter inom välfärdssektorn. Vi tar allvarligt på problemen i skolor och vårdinrättningar där vinstintresset leder till besparingar som drabbat elever och patienter. Vi är också oroade att verklig kvalitetsutveckling hindras till förmån för fokus på rapporterbara prestationer och mätpunkter som kan räknas om i pengar i ersättningssystemen. Detta har också jämte andra problem, t.ex. minskade ekonomiska förutsättningar och styrningsproblem, försämrat förutsättningarna för mycket offentligt driven verksamhet.”

Det har varit en lång process och jag är mycket glad över kongressens och senare riksdagsgruppens ställningstagande. Många har engagerat sig i frågan, jag har själv bland annat varit med och skrivit i DN och i SvD inför kongresserna 2012 och 2013. I dessa artiklar förklarar ett antal av oss gröna varför vi, i likhet med de flesta svenskar, vill få bort vinstdriften från skolor.

Det här inlägget postades under , , , . Kommentera

RSS Prenumerera